söndag 24 oktober 2010

ProstataCancer.

Det är mycket snack om Bröstcancer nu för tiden. det är inte kul alls att sånt finns. eller att cancer finns i över huvudtagen. men statistiken säger att det är fler människor som dör inom prostatacancer än bröstcancer. så här kommer lite info.  (LITE)


Prostatacancer

Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform. Varje år upptäcks cirka 9 000 nya fall. Sjukdomen drabbar framför allt äldre män – hälften är över 70 år och nästan ingen är under 40 vid diagnos.
Illustration: Roland Klang
1: urinblåsa, 2: prostata, 3: sädesledare, 4: testikel.
Prostatakörteln sitter som en ring kring urinröret. I prostata produceras den vätska som behövs för sädescellerna. Läs mer om prostatakörteln
Du är inte ensam om att drabbas av prostatacancer. Under de senaste årtiondena har antalet diagnostiserade fall kraftigt ökat. Årligen upptäcks cirka 9 000 nya fall. Drygt en tredjedel av all cancer hos män är prostatacancer.

Prostatacancer drabbar framför allt äldre män. Hälften är över 70 år när de får diagnosen. Sjukdomen är ovanlig före 50-årsåldern och förekommer nästan aldrig före 40 års ålder.

Prostatacancer är en av många cancersjukdomar. Dessa sjukdomar är mycket olika varandra, men alla har det gemensamt att de börjar med ett fel i någon av kroppens celler.
Läs mer om vad cancer är.
(Upp)

Sjukdomstecken

Prostatacancer innebär att det bildas en elakartad tumör i prostata, oftast i den yttre delen av körteln. Det kan därför dröja ganska länge innan cancertumören trycker så mycket på urinröret att det ger problem med vattenkastningen. Prostatacancer i tidigt skede brukar därför inte ge några symtom.

I senare stadier kan prostatacancer ge samma symtom som den godartade prostataförstoringen, det vill säga svag urinstråle, svårt att ”komma igång” och tätare urinträngningar. Om symtomen beror på cancer brukar de utvecklas snabbare, ofta under ett år eller två. Det kan också komma blod i urinen; detta är ett symtom vars orsak alltid ska utredas.

Det anses inte finnas något samband mellan godartad prostataförstoring och prostatacancer. Det är fråga om två helt olika sjukdomar, men det hindrar tyvärr inte att samma person kan få båda sjukdomarna.

Ibland ger prostatacancer symtom först när den spridit sig utanför prostatakörteln. Vanligaste symtom är då smärtor i ryggen eller höfterna på grund av spridning till skelettet. Viktminskning, trötthet, blodbrist och någon gång bensvullnad kan vara första tecken på prostatacancer. Sådana symtom kan förstås också ha många andra orsaker.
(Upp)

Undersökningar

Ofta får man gå igenom flera undersökningar före beskedet om prostatacancer. Det vanligaste är att misstanke om sjukdomen uppstår när läkaren med ett finger känner på prostatakörteln via ändtarmen. Den näst vanligaste orsaken till att en man får diagnosen prostatacancer är utredning av ett förhöjt PSA-värde (PSA = prostataspecifikt antigen).
PSA är ett protein som bildas i prostatakörteln och som finns i hög koncentration i sädesvätskan. Normalt finns också små mängder PSA i blodet. PSA-värdet i blodet blir högre med ökad ålder och vid olika sjukdomar i prostatakörteln, till exempel inflammation, godartad förstoring och prostatacancer.

Olika stadier av prostatacancer

Man brukar tala om olika stadier av prostatacancer. I det första stadiet växer tumören enbart inuti själva prostatakörteln. Detta stadium kallas tidig eller lokaliserad prostatacancer. I senare stadier växer tumören även utanför körteln och kan sprida sig till lymfkörtlar och andra organ, vanligen skelettet. Spridning till andra organ förekommer, men är sällsynt. Det finns ett klart samband mellan PSA-värdet och hur utbredd prostatacancern är: ju högre värde, desto högre risk för spridning.
Om PSA-halten i blodet är normal och prostatan känns normal vid undersökning med fingret via ändtarmen kan prostatacancer med hög sannolikhet uteslutas.
Om PSA-värdet är förhöjt behöver det inte betyda att man har prostatacancer. Det är till och med så att de flesta män med lätt förhöjt PSA-värde inte har prostatacancer, men om halten är över ett visst gränsvärde görs ytterligare undersökningar. I första hand känner läkaren på prostatakörtelns yta via ändtarmen. En normal prostatakörtel är jämn och fast och något elastisk.
Vid prostatacancer känns prostata hårdare och knöligare än normalt. I andra hand görs en ultraljudsundersökning. En sond som innehåller en ultraljudssändare förs då in några centimeter i ändtarmen. Den ger en bild av prostatakörteln som kan studeras på en bildskärm.

Det finns också andra undersökningar som används för att ställa diagnos:
  • Genom vävnadsprov (biopsi) kan man avgöra om det finns cancer i prostatakörteln. I samband med en ultraljudsundersökning tar man med en nål ut en mycket smal vävnadscylinder från prostatakörteln. Provet analyseras i mikroskop. Man kan då se om det är cancer och i viss mån hur elakartade cancercellerna är.
     
  • Ibland görs också en så kallad lymfkörtelutrymning. Det innebär att man opererar bort lymfkörtlar i närheten av prostatakörteln och undersöker dessa i mikroskop för att konstatera om prostatacancern spridit sig dit. Detta har betydelse för behandlingen och för möjligheterna att helt bota sjukdomen.
     
  • Skelettscintigrafi är en undersökning med vars hjälp man kan se om prostatacancern har spridit sig till skelettet (metastaser). En liten mängd av ett radioaktivt ämne sprutas in i en blodåder i armvecket. Eventuella metastaser i skelettet tar upp mer av det radioaktiva ämnet än övriga skelettet och denna skillnad kan lätt studeras på en bild. Undersökningen är helt ofarlig eftersom dosen av det radioaktiva ämnet är mycket låg och lämnar kroppen snabbt. Metastaser kan även upptäckas vid en vanlig röntgenundersökning av skelettet, med skiktröntgen eller med magnetkamera.
(Upp)

Behandlingar

  • Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
  • När läkaren, i samråd med dig, bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till dina tidigare sjukdomar, ålder och allmänna hälsotillstånd.
Det finns flera behandlingsmetoder mot prostatacancer. Vilken behandling som blir aktuell beror på flera faktorer, bland annat på vilket stadium tumören befinner sig i, på hur högt PSA-värdet är och på hur elakartade cancercellerna ser ut i mikroskop.
Ur behandlingssynpunkt kan man dela in sjukdomen i tre huvudgrupper:
  1. Tidig prostatacancer då bot är möjlig, men inte alltid nödvändig. 
  2. Övriga stadier då man ger hormonbehandling. 
  3. När hormonbehandlingen sviktar. 

1. Behandling vid tidig prostatacancer

Vid tidig prostatacancer har läkaren bedömt att sjukdomen inte har spridit sig till andra organ. Då finns det goda möjligheter att bli helt botad. Om cancern är helt begränsad inom själva prostatakörteln brukar man tala om ”lokaliserad prostatacancer”.
Lokaliserad prostatacancer ger sällan några symtom, eftersom tumören är så liten. Även om cancern har växt genom prostatakörtelns yttre kapsel finns möjlighet att bli botad, men risken för spridning är större.

Vid tidig prostatacancer finns huvudsakligen tre olika möjligheter:
  • att operera bort prostatakörteln 
  • att ge strålbehandling
  • att tills vidare vänta med behandling.
Varje alternativ har olika för- och nackdelar, som beskrivs här. Tillsammans med din läkare måste du därför komma fram till vad som passar dig bäst.
Ett dilemma vid tidig prostatacancer är att tumören ofta växer mycket långsamt. Det brukar ta många år innan de allra första symtomen visar sig. Risken är oftast liten för att sjukdomen ska bli riktigt allvarlig på tio till femton års sikt eller mer.
Eftersom de olika behandlingar som finns kan ge biverkningar som påverkar livskvaliteten måste man göra en individuell bedömning om risken för att en tidig prostatacancer ska utvecklas till en allvarlig sjukdom eller inte hos just dig.

Om du är förhållandevis ung eller har en mer aggressiv form av prostatacancer kommer din läkare att föreslå en behandling som kan bota sjukdomen. Chansen att bli botad är vanligen lika stor med både operation och strålbehandling.
Ofta är det de olika riskerna för biverkningar som fäller avgörandet om vilken behandling som är mest lämplig för just dig. Dina egna synpunkter väger därför tungt. Din läkare fattar beslut i samråd med dig.
Om du känner dig osäker på att ni kommit fram till rätt behandlingsbeslut, har du rätt att få en så kallad "second opinion". Med detta menas att du får ditt fall belyst av ytterligare en oberoende specialist (urolog eller onkolog).
Läs mer om second opinion

Nedan beskrivs kortfattat de olika behandlingsmetoder som kan komma ifråga. Som väl är, är det vanligen ingen brådska att bestämma sig. Om inte cancercellerna ser särskilt elakartade ut gör det ingenting om det dröjer flera månader tills behandlingen påbörjas.

Att tills vidare avstå från behandling

Eftersom lokaliserad prostatacancer växer så långsamt hinner de flesta äldre eller för övrigt sjuka män dö av helt andra orsaker innan prostatacancern behöver behandlas. För dessa män är det en stor fördel att slippa de biverkningar som olika behandlingar kan medföra.
Om det är detta som din läkare rekommenderar, följs du upp med regelbundna kontroller hos läkaren eller hos en speciellt utbildad sjuksköterska. Endast om tumören ger besvär eller om man märker att den blir påtagligt större ger man behandling, i så fall någon form av hormonbehandling (se nedan).

Ibland är det svårt att veta om cancertumören i prostatan behöver behandlas eller inte. Då brukar man börja med att följa förloppet under några månader eller år innan man bestämmer sig för om man ska ge botande behandling eller inte. Denna strategi kallas ”aktiv monitorering”.
Utvecklingen av PSA-värdet över tid är en viktig faktor; om det endast är en långsam ökning från år till år talar det för att man kan vänta med – eller helt avstå ifrån – behandling. Risken att tumören plötsligt ska växa snabbt mellan kontrollerna och att effekten av behandlingen därmed blir sämre är mycket liten.

Operation

Vid operation av prostatacancer tas hela prostatakörteln och de båda sädesblåsorna bort ("radikal prostatektomi"). Ibland avlägsnas också lymfkörtlarna i närheten. Detta kan göras både genom ett snitt mellan naveln och blygdbenet och med "titthålsteknik". Det är inte något särskilt stort kirurgiskt ingrepp och det brukar räcka med några dagar på sjukhus. Under 1-2 veckor har man en slang i urinröret för att det ska kunna läka på insidan.
Erektionsförmågan (potensen) försämras alltid efter operationen. Det beror på att de små nervtrådarna till penis svällkroppar skadas i samband med operationen. Sädesvätskan försvinner alltid, eftersom den bildas i prostatakörteln och sädesblåsorna, men förmågan till orgasm finns kvar.
Chansen för att erektionsförmågan ska återhämta sig beror på cancerns utbredning och på hur bra förmågan var före operationen. Impotens kan behandlas med bland annat tabletter och injektion i svällkropparna.
Direkt efter operationen läcker man en skvätt urin, ibland betydligt mer, när man till exempel lyfter eller nyser. Det beror på att urinrörets slutmuskel ligger just nedanför prostatakörteln. Efter några veckor eller månader brukar läckaget försvinna, men några får ett bestående mindre läckage. Kvarstående besvärande läckage är sällsynt.
I vissa fall visar den mikroskopiska undersökningen av prostatakörteln att cancer vuxit ut till kanten av vävnaden kring den borttagna prostatakörteln. Det innebär att det finns en risk för att cancerceller är kvar. Det kan då bli aktuellt att ge kompletterande strålbehandling under 6-7 veckor.
Ibland påbörjas denna några månader efter operationen men ofta ser man först hur PSA-värdet utvecklar sig. Om PSA är omätbart lågt ("noll") kan man avvakta och ge strålbehandling endast om PSA stiger i ett senare skede. 

Strålbehandling

För de flesta män med tidig prostatacancer är strålbehandling ett alternativ till operation som ger lika goda möjligheter till bot. Om tumören växer utanför prostatakörtelns kapsel kan strålbehandling ibland ge bättre möjlighet till bot än enbart operation. Detta beror på att strålbehandlingen kan ges med någon centimeters marginal utanför prostatan.

Beroende på tumörens storlek och tumörcellernas aggressivitet väljer läkarna mellan olika typer av strålbehandling. Behandlingen kan ges som yttre (extern) strålning eller som inre strålbehandling (brakyterapi).
  • Vid yttre strålbehandling ges en liten stråldos varje vardag under omkring åtta veckor. Ibland kombineras en kortare tids yttre strålbehandling med inre strålbehandling, framför allt om en mycket hög stråldos behövs.
     
  • Inre strålbehandling ges genom att ett litet radioaktivt preparat tillfälligt förs in i ett antal ihåliga nålar, vilka stuckits in i prostatakörteln. Ingreppet görs med så kallad ryggbedövning eller narkos. I de fall tumören är liten och åt det mindre aggressiva hållet kan inre strålbehandling ges genom att ett antal radioaktiva jodkorn (seeds) förs in i prostatakörteln och lämnas kvar där. 
Själva strålbehandlingen känns inte alls, men den kan ge en del biverkningar som beror på att även friska celler skadas. Vanliga biverkningar är övergående urinträngningar och diarré. Några får kvarstående besvär från ändtarmen, som tätare avföring, slembildning och blödning. Inom något år efter strålbehandlingen får upp emot hälften av patienterna potensproblem.

Om cancercellerna ser mer elakartade ut i mikroskop, om PSA-värdet är högt eller om prostatatumören är stor brukar man i samband med strålbehandling även ge hormonell behandling (se nedan). Den hormonella behandlingen ges då under tre till sex månader före och under strålbehandlingen, ibland även upp till ett par år efteråt.

2. Övriga stadier då man ger hormonell behandling

Prostatacancer kan bromsas med hjälp av hormonbehandling. Prostatacancer är i de allra flesta fall beroende av det manliga könshormonet testosteron. Cancercellerna – även de som bildat metastaser utanför prostatakörteln – behöver testosteron för att växa.
Därför kan prostatacancer i alla stadier behandlas genom att kroppen hindras från att producera testosteron. Hormonbehandlingen kan alltså, ofta under lång tid, hålla cancern i schack även om den spridit sig (metastaserat).

Behandlingen kan ske på flera olika sätt.
  • Ett sätt är att operera bort testiklarna (kastrering). Det är en enkel operation som vanligen görs i lokalbedövning och bara kräver några timmars vistelse på sjukhus. När testiklarna opererats bort upphör produktionen av testosteron helt. Det medför vanligen att den sexuella lusten och förmågan att ha samlag upphör. Man kan också få värmevallningar och svettningar av samma typ som kvinnor brukar få i klimakteriet. 
Motion, akupunktur och en del läkemedel kan hjälpa mot dessa besvär. Det är vanligt att man går upp några kilo i vikt och att brösten blir lite större större av fett. Humöret kan också påverkas. På längre sikt kan skelettet bli skörare. Om man även har andra "riskfaktorer" för benskörhet kan det vara klokt att göra en så kallad bentäthetsmätning efter en tids kastrationsbehandling.
 
  • ”Medicinsk kastrering” innebär att testosteronproduktionen hämmas med läkemedel som påverkar hormoncentra i hjärnan. Behandlingen ges i form av en injektion med en eller flera månaders mellanrum. Medicinsk kastrering har exakt samma effekt och biverkningar som kirurgisk kastrering. En fördel med medicinsk kastrering är att testiklarna inte behöver opereras bort, vilket är ett oåterkalleligt ingrepp.
     
  • Att tillföra östrogen, det kvinnliga könshormonet, är ett annat sätt att hämma testosteronproduktionen. Östrogen ges som injektioner med en månads mellanrum. Även östrogenbehandling leder till att den sexuella lusten och förmågan att ha samlag försämras eller upphör. Dessutom kan brösten börja växa, men det kan motverkas genom att bröstkörtlarna bestrålas innan östrogenbehandlingen påbörjas. Östrogen ger däremot inte benskörhet och endast sällan värmevallningar och svettningar.
     
  • Läkemedel som blockerar (antiandrogener) de manliga könshormonernas stimulerande effekt på cancercellerna är ett annat alternativ. Eftersom manligt könshormon fortfarande bildas, kan den sexuella lusten och förmågan att ha samlag ofta bevaras. Den vanligaste biverkningen är ömma och förstorade bröst, men risken för detta minskar om man ger en dos strålning mot brösten innan behandlingen påbörjas. Behandlingseffekten vid lokalt avancerad sjukdom är lika god som vid kirurgisk kastration, men den kan vara något sämre vid spridning till skelettet. Ibland kombineras olika former av hormonell behandling. 

3. När hormonbehandlingen sviktar

Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för hormonbehandlingen. Det finns då olika tilläggsbehandlingar att välja mellan. Till att börja med visar sig behandlingssvikten endast genom att PSA-värdet i blodet ökar. Senare kan symtom från prostatakörteln, lymfkörtelförstoring eller från spridning till skelettet uppkomma.

För män med spridning till skelettet är det särskilt viktigt att känna till att muskelförlamning i benen någon gång kan förekomma. Det är en akut komplikation som måste behandlas snabbt; vid minsta misstanke ska man omedelbart ta kontakt med läkare, även om det är på kvällen eller under en helg.
  • Cytostatikabehandling - Med tiden är det vanligt att sjukdomen inte längre bromsas tillräckligt av den hormonella behandlingen. I sådana fall kan den hormonella behandlingen kombineras med olika typer av cellhämmande läkemedel (cytostatika). Dessa ges som regel i form av droppbehandling med några veckors mellanrum. Cytostatika kan ofta tillfälligt bromsa upp sjukdomen och minska symtom (framför allt smärta).

    Cytostatika påverkar också friska celler som delar sig snabbt, till exempel celler i magen och tarmarna, hårceller, nagelceller och celler i benmärgen. Det förklarar biverkningar som illamående, håravfall, sköra naglar och nedsatt försvar mot infektioner.
    Läs mer om cytostatikabehandling
  • Strålbehandling kan användas mot dottertumörer (metastaser) i andra organ, vanligen skelettet. Sådan strålbehandling kan inte bota sjukdomen, men däremot lindra symtomen. Oftast räcker det med en enda stråldos för att ge god smärtlindring. Om tumören i prostatakörteln växer till kraftigt kan man ge strålbehandling mot den. Då brukar man ge upprepade behandlingar under omkring en månad.
    Läs mer om strålbehandling
  • Isotopbehandling - Smärtor på grund av skelettmetastaser kan behandlas med radioaktiva isotoper, vanligen strontium eller samarium. En lösning med ytterst lite av ämnet sprutas in i en blodåder vid ett enda tillfälle. Isotopen ansamlas i anslutning till metastaserna i skelettet och lagras där. Isotopen avger sedan strålning lokalt i metastaserna under några veckors tid. Detta ger vanligen god lindring av smärtorna. Behandlingen kan vid behov upprepas efter några månader. 
  • TUR-P-operation - Om din prostatacancer åter börjar växa eller inte skrumpnat tillräckligt mycket efter behandling kan du få problem när du ska kissa, till exempel svag stråle, svårigheter att helt tömma blåsan och täta urinträngningar. För att lindra dessa besvär kan man göra en TUR-P-operation, transuretral resektion av prostata. Det är samma typ av operation som brukar användas vid godartad prostataförstoring.

    Operationen görs i narkos eller ryggbedövning. Läkaren för in ett smalt instrument genom urinröret. I spetsen av instrumentet sitter en kombinerad kniv- och glödtråd. Med den kan läkaren skära bort den del av prostatacancern som trycker på urinröret. De avskurna bitarna sugs därefter upp av instrumentet. Efter ingreppet brukar man få stanna på sjukhuset i några dagar.  
  • Nya behandlingar - Det pågår mycket forskning om behandling av prostatacancer när hormonbehandlingen sviktar. Därför är det svårt att säga vilken behandling som skulle kunna bli aktuell för dig i framtiden, om du nu påbörjar hormonbehandling och med tiden får behov av kompletterande behandling. 
(Upp)

Orsaker till prostatacancer

När man får en allvarlig sjukdom är det också naturligt att man grubblar över vad som orsakat den. ”Varför drabbades just jag? Har jag själv gjort något så att jag blivit sjuk?”

Orsakerna till prostatacancer är inte klarlagda, men man vet att det manliga könshormonet testosteron är en förutsättning för att cancern ska uppkomma. Prostatacancer drabbar inte män som tidigt i livet förlorat förmågan att producera testosteron. Prostatacancer är vanligare i vissa familjer än andra. Det tyder på att man kan ärva en viss benägenhet eller disposition för att få sjukdomen.
Är det fler än du själv som fått prostatacancer i din familj, kan det därför vara klokt att dina söner och bröder diskuterar med en urolog om de bör kontrolleras regelbundet för att upptäcka en eventuell prostatacancer i tidigt skede.

Det finns också stora geografiska skillnader. I USA, Skandinavien och övriga Västeuropa är prostatacancer vanlig, medan den är ovanlig i Kina och Japan. Detta tyder på att inte bara arvsanlagen utan även livsstilen och miljön har betydelse för uppkomsten av prostatacancer.

Senare års forskning har bland annat koncentrerats på hur kostens sammansättning påverkar risken för att man ska få sjukdomen. Hittills har forskarna inte kommit fram till några bestämda svar, men mycket talar för att en kost som innehåller mycket fisk och grönsaker kan vara gynnsam.
Tomater, sojabönor, linfrö, råg, grönt te och granatäpplejuice är några exempel på livsmedel som anses ha en viss skyddande effekt. Samtidigt verkar det som om överskott på kött, animaliskt fett och mejeriprodukter kan öka risken för prostatacancer.
(Upp)

Prognos

Många undrar vilken chans de har att bli friska från prostatacancer och hur stor risken är att sjukdomen förkortar livet. Eftersom det finns många olika former av prostatacancer går det inte att ge ett allmänt svar på de frågorna.

Prognosen beror bland annat på vid vilken ålder man insjuknar, vilket stadium tumören befinner sig i och på hur elakartade cancercellerna är.

Prostatacancer är i de flesta fall en mindre aggressiv cancerform som kan hållas i schack, men det finns också mer elakartade och snabbt växande former som tidigt sprider sig och som är svårare att behandla.

Jämfört med andra cancerformer brukar prognosen vid prostatacancer vara god. Eftersom prostatacancer ofta växer långsamt och de flesta insjuknar först i hög ålder är det vanligt att sjukdomen inte förkortar livet, även om sjukdomen inte har kunnat botas.
(Upp)

Känslomässiga reaktioner

Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig.
Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.
Läs mer om känslomässiga reaktioner efter cancerbeskedet
(Upp)

Få svar på dina frågor

Om du fortfarande saknar svar på dina frågor kan du söka vidare på vanliga frågor och svar om prostatacancer.
Du kan också ringa 020-59 59 59 eller skriva till infostodlinjen@cancerfonden.se och få ett personligt svar. Vi som svarar på Cancerfondens informations- och stödlinje är legitimerad vårdpersonal med lång erfarenhet av cancervård. Du vänder dig till oss för att få svar, känslomässigt stöd eller mer skriftlig information. Samtalen är kostnadsfria.
Cancerfondens informations- och stödlinje

Prostatacancerförbundet är en patientförening. Kontaktuppgifter till lokala föreningar för män med prostatacancer och deras närstående finns på www.prostatacancerforbundet.se 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar